We don’t quit when we´re tired, we quit when we´re done

Mitt gym ska rivas. Det är en byggnad med skav i kanterna, lite skitigt, regnar in här och där och det ser inte mycket ut för världen från utsidan. Men där är själ och hjärta, i minsta lilla viktskiva.

Jag har aldrig riktigt trivts på ett gym innan. Har varit på Friskis, Actic, Friskvårdshuset. Samma visa överallt. Jag har suttit i diverse maskiner och känt mig fånig, gått på pass och skyndat mig för att inte behöva stå längst fram vid spegeln (vem vill stå där och varför är där speglar?). Jag har spenderat alldeles för många timmar på spinningcyklar i trånga mörklagda rum med dålig musik.

Sen hittade jag hem, till Basic Gym. En sketen liten gul byggnad på söder. Crossfit Kristianstad startade för snart ett år sedan och sedan dess har jag varit fast. Har inte tvingat mig dit en enda gång, inga försök till ursäkter för att slippa. Jag har längtat dit. Jag har klämt in en WOD före fotbollsträningen för att jag inte vill missa. Jag har fått coaching av världsklass från Jonas Carlström. Det är ren kärlek och jag tänker inte sätta mig i en träningsmaskin eller på en spinningcykel någonsin igen.

Och nu ska alltså kommunen riva mitt paradis. Eh, hallå? Vad håller ni på med? Ni har uppenbarligen inte förstått någonting och tagit ett beslut sent en fredag efter att ni fikat er höga på kaffe och vetelängd.

Jag känner svår separationsångest.

Nåja. Det löser sig säkert. De hittar kanske en bättre lokal. Själen och hjärtat kommer från människorna och de finns ju kvar så klart. Men ändå, man blir ju ledsen.

basic