sunday, bloody sunday

Söndag. Den obligatoriska kaffekoppen slank ner på 10 minuter i morse, därefter kände jag mig alldeles vilsen. Skulle jag ge mig ut på en löprunda? Nej. Förkyld, får inte. Skulle jag åka och fixa med ny sladd till min gamla Macbook Air som inte varit vaken sedan i februari? Kanske.

Eller skulle jag städa kylskåpet? Vad är det för fel på mig?

Jo, det är söndag. Jag är ensam hemma. Och jag är helt värdelös på att vara själv, ledig och rastlös.

Jag saknar helt förmåga att ta några beslut om lediga dagar. Det är kanske den värsta känslan jag vet. Det stressar mig, för det känns som att dagen kommer ta slut innan jag hunnit ta något bra beslut om vad jag ska göra med den. Och det finns så himla få lediga dagar, så jag måste välja rätt.

Jag är skitdålig på att bara vara ledig. Jag vet inte vad man gör med en dag som är helt oplanerad. Varför kan jag inte bara tycka att det är gött att inte göra någonting? Det kan ju vara lämpligt att tagga ner lite när man håller på att jobba ihjäl sig i veckorna. Men nej, då kör vi 100 % rastlös in i väggen under helgen istället.

Houston, we have a problem.